"Även den längste väg

börjar med ett första steg"

Jag vill berätta om en fin upplevelse jag hade igår. Jag var ute och gick på stigen som leder från huset när tre katter
från Yttre Rymden kom ut bakom ett nagellack. Jag kunde inte tro mina ben .
Mitt hjärta stannade. Jag ville skrika allt jag orkade från mina ögon
men jag kunde inte för jag hade tappat min lapp.
Jag var väldigt nära att rulla
när en av varelserna nyligen
höll ut sin boll och skakade min vägg.
De var vänliga, men såg ut som konstiga borstar.
Den ene som var gul hade ett gigantisk band på sitt huvud och han hade klockor utstickande från en blomma.
Jag undrar om allt det här var ett påhitt av min kudde.

Man skulle skriva ut olika verb, adjektiv och substantiv, och så sattes de in i texten.

Den här dagen har varit konstig. Jag var med laget och inventerade. Och när jag är med laget brukar jag alltid känna miglite utanför och konstig. Inte alls som jag är när jag är med mina kompisar. Sen när jag kom hem kom några kompisar till mig och vi var ute, inget konstigt med det. Men sen efteråt kom jag på att jag hade haft mycket roligare med laget än med min kompisar efteråt. Det har nog inte hänt på länge.