Faller en, faller alla

En bomb kommer sällan ensam

Jag har varit och shoppat med några kompisar. JAg har köpt massa sommarkläder så nu får våren och sommarn snabba på lite. Jag har såna otroliga vårkönslor, jag älskar våren!

Ibland...

...så träffar man en underbar kompis

Ibland...

...så måste man skilljas från en underbar kompis

Ibland...

...kommer en underbar kompis tillbaka

Ibland...

...så måste man bara njuta av att man har en underbar kompis

Ibland...

...om man har tur, träffar man en underbar kompis, får behålla en underbar kompis, då har man två. Vad mer kan man begära?

Jag tror nog inte riktigt ni vet hur mycket ni betyder för mig, men det ska jag berätta för er. För jag vill aldrig behöva skilljas från er. Bara för att ni är ni, och för att ni är så j*vla underbara.

Me, Myself & I

   Hade en väldigt intressant konversation med en kär vän häromdan. Hon är väldigt kristen och hennes pappa är pastor i deras kyrka. Så det blir lite konstigt när vi ska prata om religon och vad vi tror på, inte så att vi inte respekterar varandras åsikter, utan mer att vi tror olika.

Jag: Måste man vara kristen för att komma till himlen?

Hon: Man måste ha tagit emot Gud och blivit frälst.

Jag: Men älskar inte Gud alla mäniskor? Även dom som inte tror på Honom?

Hon: Jo, men man måste vara frälst.

Jag: Så jag kommer att komma till Helvetet?

Hon: Ja, eller om du dör när du är barn kommer du till himlen för... men om du är vuxen när du dör kommer du till helvetet. Och det är därför jag vill att ni ska bli kristna, för jag vill inte att så underbara människor ska till Helvetet. Min pappa berättade att det var en man som har besökt både Helvetet och Himlen och i Helvetet var det lava överallt och så var det en sten där massa människor stog och skrek.

Jag: Men tror du inte att det finns nåt mittemellan Himlen och Helvetet?

Hon: Nej.

Så jag åker väl till helvetet då. Om hon har rätt.

Men jag tror att alla som har levt relativt bra och tagit ansvar för det onda handlingar de har gjort kommer, om inte till Himelen så till något nästan lika bra.

Och är det inte så att när man dör får man träffa alla nära och kära som redan dött. Hur sjutton går det till om dom är i Helvetet och du i Himelen eller tvärtom?

Som tur är får man tro som precis som man vill!

Jag är seriöst allergisk mot ordet "tjejkväll". Så fort nån säger att dom ska ha tjejkväll går ett alarm på i mitt huvud som är helt anti. Själva innebörden av ordet har jag inget emot, jag älskar att vara med min kompisar och kolla på film och sånt, det är jättemysigt. Filmkväll däremot så ropas det "Ja, va kul!" i mitt huvud, även om det menas att man gör samma sak. Antagligen är det för att jag inte känner mig tillräckligt tjejig för att gilla tjejkvällar, det passar liksom  inte mig. Eller så är det något annat, något omedvetet. Ärligt talat vet jag inte riktigt, det är mycke jag inte fattar med mig. Och om jag inte fattar mig själv, hur sjutton ska jag då förstå någon annan??

Hade bara 1 fel på svenskaprovet! Det trodde jag verkligen inte men är iaf nöjd nu då. Nu har jag bara engelskaprov imon, läxförhör i NO på onsdag och geografiprov på torsdag kvar:/

Jag var inte på en enda träning förra veckan så känner nästan attjag måste gå nu. Men grejen är att det är så himla tråkigt nu när alla håller på att sluta, p.g.a våra tränare och deras dotter. Hon är ovän med nästan alla i laget och är bara gnällig och säger elaka saker till alla på träningarna. Och tränarna orkar jag inte ens prata om:/

Aja, jag hade jättekul i skolan idag med Brak-ompis. Vi flummade på som vanligt och var helt störda sen när vi gick hem:D

Livet är så jävla orättvist! Jag fattar nog knappt själv hur jävla bra jag har det, jag har så mycket och det börjar bli lättare att se det just nu faktiskt. För min kusin har det så sjukt svårt. Hon har alltid haft jättemkt energi och krävt mkt uppmärksamhet. Hennes storebror har då istället blivit väldigt tyst och tillbakadragen. Hon är bara två veckor yngre än mig, så jag har inte fattat så mkt av vad som händer förens nu.

Jag visste att hennes föräldrar skillde sig när hon var liten och att dom hade det tufft. Hon bråkade mkt med sin bror. Nu träffas dom aldrig, det är jämnt bara en av dom som kommer på kalas med släkten. Och det är så svårt för mig att förstå, för min bror betyder så mkt för mig.

Men för ett årsen berättade pappa att hon kanske skulle bli bortaddopterad, för att hon rymde hemifrån och slogs och min farbror klarade inte av henne. Jag grät länge, för det lät ju så himla hemskt. Och visst hade jag hört om många som blivit bortaddopterade, men inte nån jag kände, och jag trodde verkligen inte att min kusin skulle bli det!

Vi har trots allt komit varandra närmare nu. Och hon bor hos en fosterfamilj men är med på en del släktkalas och är glad för det mesta. Hon har det fortfarande svårt, och jag vet inte vad jag ska göra. Men jag försöker visa att jag finns där för henne...

Jag skulle så gärna vilja att hon kunde ha det lika bra som jag. Varför har jag fått det så bra, och hon haft sån otur? Jag fattar inte!

Jag har haft skitkul idag! Vart med Blueberry och Kort på stan och vi åt HELA tiden. För inte så längesen när jag inte kände Kort så bra tyckte jag att hon mest var jobbig, men hon är supersnäll och skitrolig. Vi höll på att sepa och dom mobbade mig för att jag kallar en korvkiosk "Nisses korvkiosk" och ingen fattar vad jag menar när jag säger så:D Jaha, det här var väl ett av mina upp, dröjer nog inte så länge innan ett av mina ner kommer, men så är det kanske när man är tonåring. Vad vet jag, jag har ju aldrig varit tonåring förut.