Jag bläddrade igenom några bilder på vår släkt, och så dyker en bild på min farmor upp. Hon såg så glad och frisk, och levande ut. Jag har inte gråtit på länge, men den dök upp så plötsligt och jag var inte beredd. Så min ögon tårades och en tår rann ner för min kind. Jag trodde att jag hade gråtit klart över dig nu farmor. Men jag antar att jag aldrig kommer att  sluta gråta över dig. Jag kommer att bli påmind av dig då och då, och låta en tår eller två rinna. Och det är helt okej, det är bra att gråta ibland.

Farmor

Grattis på 80årsdan farmor

Jag saknar farmor. Men som tur är blir jag numer glad när jag tänker på henne, med tanke på alla det underbara minnen jag har av henne. Min farmor, mitt ideal. Farmor och farfar var det gulligaste paret jag nånsin sett. Ni har visat mig att det går att leva gifta tillsammans enda tills döden skiljde er åt.

Jag kommer ihåg en dag, bara någon vecka efter att farmor dött. Jag gick hem efter skolan och solen var halvvägs ner på himlen. Det kändes som en sån där härlig sommarkväll, trots att det var mitten av oktober. Det fanns ett sånt där ulligt gulligt litet moln, så som man brukade rita moln när man var liten. Det var så vackert. En härlig känsla spred sig i kroppen när jag insåg att på det där molnet satt min farmor och vakade över mig, vakade över alla barn och barnbarn, nära och kära. Och jag visste att farmor hade det bra nu, hon hade ingen cancer längre och hon var inte ett dugg senil. Hon var med sina föräldrar och syskon igen. Sen dess har jag tänkt på farmor med ett leende.

Älskade farmor

Wera

När pappa först kom hem och berättade att farmor var borta. Kramade jag bara honom och storebror. Jag visste inte vad jag skulle göra bara. Farfar och en av mina farbröder kom till oss och åt. Jag skulle på mitt fotbollsläger senare och var lite orolig för hur det skulle gå. Halv tre skulle vi åka in för att ta ett sista farväl av farmor, och direkt efter skulle jag till lägret. Jag gick upp till mitt rum för att hämta mina grejer. Då blev det klart för mig, och jag började storgråta. Jag grät hela bilresan, men när vi väl var där och såg farmor så fridfull, tog tårarna slut, jag snyftade lite bara, men det var allt. När vi gick hade jag en härlig känsla i hela kroppen, jag visste att farmor hade det bra och att hon slapp lida mer. 

Kritvitt hår, härligt rynklig, hemmagjord jordgubbssaft, hemmagjorda kakor, stickade raggsockor. Det är bara några av det saker jag relaterar med min farmor. När jag tänker på henne ser jag henne som den idylliska farmodern. Och hon och farfar var nog det gulligaste paret som funnits, farfar busade jämnt med oss små.

Varenda Lucia samma sak, barnbarn, och barnsliga vuxna (min kära pappa), var utklädda och sjöng för släkten hos farmor och farfar. Lussebullar och ischoklad efter.

Varenda julafton samma sak, vi var hos farmor och farfar och åt massa god julmat. Sen skulle jämnt farbror Bengt till en kompis, och just då råkade tomten komma. Massa julklappar till alla. OCh när det var klart brukade jag och min jämngamla kusin sitta och spela julsånger på farmors piano, eller snarare bankade på pianot samtidigt som vi sjöng.

Men allt har ett slut, och farmor blev sjuk. Hon bodde på lasarettet och olika korttidsboenden. Den julen låg farmor i sängen hela dagen. Vi gick in och öpnnade några presenter hos henne, så hon skulle få se vad vi fick. Efter det blev hon aldrig densamme igen, inte jularna heller. Det var nog fem årsen som det började.

Den 3 oktober 2009 kl 12.26 somnade hon sakta in. Halv tre åkte jag, storebror och pappa in för att säga hejdå en sista gång. Farfar och mina farbröder var redan där. Hela bilresan storgrät jag och min storebror höll mig i handen hela vägen. Hon såg så fridfull ut, händerna var knäppta hon höll i en lila orkideblomma.

Farväl farmor

Tack för allt du gav