Det var så vackert ute idag.

Det var vit frost överallt

Mammas små arrangemang

Min favoritbild

Älskar det starkt gröna mot det vita

Alla fingrar är för tillfället röda

Tyvär har allt ett slut, hoppas det blir en lika fin dag imon

Gott nytt år!

En vecka tog det att läsa ut första Twilight-boken, på engelska. Den är mycket bättre än filmen, och filmen är bra! Nu har jag bara tre böcker kvar, och dom blir bara tjockare och tjockare för varje bok:D

När andra ljuset brinner,

vi hämtar julegran,

och alla barnen räknar

da'n, före da'n, före da'n, före da'n, före doppareda'n

Inte långt kvar till julafton nu:D

NU VET JAG!!

Jag har länge vetat att jag vill bli jornalist när jag blir stor(låter lite klyschigt), men nu vet jag exakt vad jag vill göra. Jag vill skriva krönikor, eller vad det nu heter. Då kan jag skriva precis vad jag tycker och tänker om nästan vad jag vill, det är ungefär som här, men ändå så mycket mer. Och jag älskar att läsa andras krönikor, det är så äkta.

The reason

Hoobastank

Låten beror mig långt in i hjärtat. Det är en underbar känsla jag får, så fort jag hör introt kommer den. Har aldrig fått en sån känsla av en låt, faktiskt har jag ALDRIG fått en sån känsla förut!

När andra ljuset brinner

är snart Lucia här,

hon bjuder oss på kaffe

och bud om julen bär.

VI var sex stycken sexåringar det året på dagis, tre tjejer och tre killar. Det var vi som lekte tillsammans hela tiden, ibland bara vi tjejer och ibland alla. Och på Lucia läste tjejerna verserna om andra och fjärde advent och killarna om första och tredje. Konstigt nog kommer jag fortfarande ihåg mina två verser, så dom sitter nog kvar för resten av mitt liv.

Jag saknar farmor. Men som tur är blir jag numer glad när jag tänker på henne, med tanke på alla det underbara minnen jag har av henne. Min farmor, mitt ideal. Farmor och farfar var det gulligaste paret jag nånsin sett. Ni har visat mig att det går att leva gifta tillsammans enda tills döden skiljde er åt.

Jag kommer ihåg en dag, bara någon vecka efter att farmor dött. Jag gick hem efter skolan och solen var halvvägs ner på himlen. Det kändes som en sån där härlig sommarkväll, trots att det var mitten av oktober. Det fanns ett sånt där ulligt gulligt litet moln, så som man brukade rita moln när man var liten. Det var så vackert. En härlig känsla spred sig i kroppen när jag insåg att på det där molnet satt min farmor och vakade över mig, vakade över alla barn och barnbarn, nära och kära. Och jag visste att farmor hade det bra nu, hon hade ingen cancer längre och hon var inte ett dugg senil. Hon var med sina föräldrar och syskon igen. Sen dess har jag tänkt på farmor med ett leende.

Älskade farmor

Wera

"Nu så e de så att det är jul igen, jul igen, jul igen,

nu e de så att det är jul igen!" :D Jahopp, bara 12 dagar kvar till julafton nu då. Måste köpa julklappar. Har ingen aning vad jag ska köpa till lille pappisen, så jag får ut och leta reda på nåt spännande:D