Kritvitt hår, härligt rynklig, hemmagjord jordgubbssaft, hemmagjorda kakor, stickade raggsockor. Det är bara några av det saker jag relaterar med min farmor. När jag tänker på henne ser jag henne som den idylliska farmodern. Och hon och farfar var nog det gulligaste paret som funnits, farfar busade jämnt med oss små.

Varenda Lucia samma sak, barnbarn, och barnsliga vuxna (min kära pappa), var utklädda och sjöng för släkten hos farmor och farfar. Lussebullar och ischoklad efter.

Varenda julafton samma sak, vi var hos farmor och farfar och åt massa god julmat. Sen skulle jämnt farbror Bengt till en kompis, och just då råkade tomten komma. Massa julklappar till alla. OCh när det var klart brukade jag och min jämngamla kusin sitta och spela julsånger på farmors piano, eller snarare bankade på pianot samtidigt som vi sjöng.

Men allt har ett slut, och farmor blev sjuk. Hon bodde på lasarettet och olika korttidsboenden. Den julen låg farmor i sängen hela dagen. Vi gick in och öpnnade några presenter hos henne, så hon skulle få se vad vi fick. Efter det blev hon aldrig densamme igen, inte jularna heller. Det var nog fem årsen som det började.

Den 3 oktober 2009 kl 12.26 somnade hon sakta in. Halv tre åkte jag, storebror och pappa in för att säga hejdå en sista gång. Farfar och mina farbröder var redan där. Hela bilresan storgrät jag och min storebror höll mig i handen hela vägen. Hon såg så fridfull ut, händerna var knäppta hon höll i en lila orkideblomma.

Farväl farmor

Tack för allt du gav

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Faller en, faller alla       En bomb kommer sällan ensam ...

  The people who deserve the sun always get rained on the hardest. The people who deserve the rain always get the brightest sun.   Från en facebook-grupp, "I miss you. The old you. Then new one sucks." ...

"Även den längste väg börjar med ett första steg"

Jag vill berätta om en fin upplevelse jag hade igår. Jag var ute och gick på stigen som leder från huset när tre katterfrån Yttre Rymden kom ut bakom ett nagellack. Jag kunde inte tro mina ben .Mitt hjärta stannade. Jag ville skrika allt jag orkade f...

Den här dagen har varit konstig. Jag var med laget och inventerade. Och när jag är med laget brukar jag alltid känna miglite utanför och konstig. Inte alls som jag är när jag är med mina kompisar. Sen när jag kom hem kom några kompisar till mig och v...