Livet är så jävla orättvist! Jag fattar nog knappt själv hur jävla bra jag har det, jag har så mycket och det börjar bli lättare att se det just nu faktiskt. För min kusin har det så sjukt svårt. Hon har alltid haft jättemkt energi och krävt mkt uppmärksamhet. Hennes storebror har då istället blivit väldigt tyst och tillbakadragen. Hon är bara två veckor yngre än mig, så jag har inte fattat så mkt av vad som händer förens nu.

Jag visste att hennes föräldrar skillde sig när hon var liten och att dom hade det tufft. Hon bråkade mkt med sin bror. Nu träffas dom aldrig, det är jämnt bara en av dom som kommer på kalas med släkten. Och det är så svårt för mig att förstå, för min bror betyder så mkt för mig.

Men för ett årsen berättade pappa att hon kanske skulle bli bortaddopterad, för att hon rymde hemifrån och slogs och min farbror klarade inte av henne. Jag grät länge, för det lät ju så himla hemskt. Och visst hade jag hört om många som blivit bortaddopterade, men inte nån jag kände, och jag trodde verkligen inte att min kusin skulle bli det!

Vi har trots allt komit varandra närmare nu. Och hon bor hos en fosterfamilj men är med på en del släktkalas och är glad för det mesta. Hon har det fortfarande svårt, och jag vet inte vad jag ska göra. Men jag försöker visa att jag finns där för henne...

Jag skulle så gärna vilja att hon kunde ha det lika bra som jag. Varför har jag fått det så bra, och hon haft sån otur? Jag fattar inte!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Faller en, faller alla       En bomb kommer sällan ensam ...

  The people who deserve the sun always get rained on the hardest. The people who deserve the rain always get the brightest sun.   Från en facebook-grupp, "I miss you. The old you. Then new one sucks." ...

"Även den längste väg börjar med ett första steg"

Jag vill berätta om en fin upplevelse jag hade igår. Jag var ute och gick på stigen som leder från huset när tre katterfrån Yttre Rymden kom ut bakom ett nagellack. Jag kunde inte tro mina ben .Mitt hjärta stannade. Jag ville skrika allt jag orkade f...

Den här dagen har varit konstig. Jag var med laget och inventerade. Och när jag är med laget brukar jag alltid känna miglite utanför och konstig. Inte alls som jag är när jag är med mina kompisar. Sen när jag kom hem kom några kompisar till mig och v...