Nämen gud, Storebror har vart i Norge sen i söndags och kommer hem inatt. Eftersom att jag åker imon kommer jag inte att få träffa honom förens på lördag eller kanske till och med söndag. Nu blev allt himla deppigt plötsligt. Hehe kom på en sak: Den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge:D

Brukar man ju säga, så får väl vänta lite till då.

Shit, sitter och lyssnar på sorgsen musik och läser att många av mina nära kompisar kommer att byta skola snart. Varför måste alla överge mig hela tiden, jag vet att det inte är så, men det känns så just nu.

Aja, imon ska jag åka på cup i Jönköping. Det kommer säkert att kännas mycket bättre då:D Det blev ju väldigt glatt det här inlägget då, men;

Keep smiling,

keep shining