Hade bara 1 fel på svenskaprovet! Det trodde jag verkligen inte men är iaf nöjd nu då. Nu har jag bara engelskaprov imon, läxförhör i NO på onsdag och geografiprov på torsdag kvar:/

Jag var inte på en enda träning förra veckan så känner nästan attjag måste gå nu. Men grejen är att det är så himla tråkigt nu när alla håller på att sluta, p.g.a våra tränare och deras dotter. Hon är ovän med nästan alla i laget och är bara gnällig och säger elaka saker till alla på träningarna. Och tränarna orkar jag inte ens prata om:/

Aja, jag hade jättekul i skolan idag med Brak-ompis. Vi flummade på som vanligt och var helt störda sen när vi gick hem:D

Jag har varit jätteförkyld i en vecka, så det var väl dags att bli sjuk på riktigt nu. Jag har lite feber, men jag hoppas att jag kan gå imon ändå, jag har nämligen svenskaprov.

Jag har sovit tre timmar nu på dagen, det var jätteskönt att få sova ut lite:) Men måste passa på att plugga lite också.

Fireflies

Owl City

"You would not believe your eyes
If ten million fireflies
Lit up the world as I fell asleep

'Cause they'd fill the open air
And leave teardrops everywhere
You'd think me rude
But I would just stand and stare

I'd like to make myself believe
That planet Earth turns slowly
It's hard to say that I'd rather stay
Awake when I'm asleep
'Cause everything is never as it seems"

Livet är så jävla orättvist! Jag fattar nog knappt själv hur jävla bra jag har det, jag har så mycket och det börjar bli lättare att se det just nu faktiskt. För min kusin har det så sjukt svårt. Hon har alltid haft jättemkt energi och krävt mkt uppmärksamhet. Hennes storebror har då istället blivit väldigt tyst och tillbakadragen. Hon är bara två veckor yngre än mig, så jag har inte fattat så mkt av vad som händer förens nu.

Jag visste att hennes föräldrar skillde sig när hon var liten och att dom hade det tufft. Hon bråkade mkt med sin bror. Nu träffas dom aldrig, det är jämnt bara en av dom som kommer på kalas med släkten. Och det är så svårt för mig att förstå, för min bror betyder så mkt för mig.

Men för ett årsen berättade pappa att hon kanske skulle bli bortaddopterad, för att hon rymde hemifrån och slogs och min farbror klarade inte av henne. Jag grät länge, för det lät ju så himla hemskt. Och visst hade jag hört om många som blivit bortaddopterade, men inte nån jag kände, och jag trodde verkligen inte att min kusin skulle bli det!

Vi har trots allt komit varandra närmare nu. Och hon bor hos en fosterfamilj men är med på en del släktkalas och är glad för det mesta. Hon har det fortfarande svårt, och jag vet inte vad jag ska göra. Men jag försöker visa att jag finns där för henne...

Jag skulle så gärna vilja att hon kunde ha det lika bra som jag. Varför har jag fått det så bra, och hon haft sån otur? Jag fattar inte!

Jag har haft skitkul idag! Vart med Blueberry och Kort på stan och vi åt HELA tiden. För inte så längesen när jag inte kände Kort så bra tyckte jag att hon mest var jobbig, men hon är supersnäll och skitrolig. Vi höll på att sepa och dom mobbade mig för att jag kallar en korvkiosk "Nisses korvkiosk" och ingen fattar vad jag menar när jag säger så:D Jaha, det här var väl ett av mina upp, dröjer nog inte så länge innan ett av mina ner kommer, men så är det kanske när man är tonåring. Vad vet jag, jag har ju aldrig varit tonåring förut.

Upp och ner eller uppochner?

Ibland är jag skitglad och ibland så sur så jag känner för att slå till nån. Ganska ofta nuförtiden känns allt uppochner, inget är som det ska vara. Är det inte det ena så är det de andra. Men jag borde ju vara så jävligt lycklig, jag har allt alla kan drömma om, ändå finns det så mkt att vara lessen över:/

En vecka tog det att läsa ut första Twilight-boken, på engelska. Den är mycket bättre än filmen, och filmen är bra! Nu har jag bara tre böcker kvar, och dom blir bara tjockare och tjockare för varje bok:D

När andra ljuset brinner,

vi hämtar julegran,

och alla barnen räknar

da'n, före da'n, före da'n, före da'n, före doppareda'n

Inte långt kvar till julafton nu:D

När andra ljuset brinner

är snart Lucia här,

hon bjuder oss på kaffe

och bud om julen bär.

VI var sex stycken sexåringar det året på dagis, tre tjejer och tre killar. Det var vi som lekte tillsammans hela tiden, ibland bara vi tjejer och ibland alla. Och på Lucia läste tjejerna verserna om andra och fjärde advent och killarna om första och tredje. Konstigt nog kommer jag fortfarande ihåg mina två verser, så dom sitter nog kvar för resten av mitt liv.