Jag saknar farmor. Men som tur är blir jag numer glad när jag tänker på henne, med tanke på alla det underbara minnen jag har av henne. Min farmor, mitt ideal. Farmor och farfar var det gulligaste paret jag nånsin sett. Ni har visat mig att det går att leva gifta tillsammans enda tills döden skiljde er åt.

Jag kommer ihåg en dag, bara någon vecka efter att farmor dött. Jag gick hem efter skolan och solen var halvvägs ner på himlen. Det kändes som en sån där härlig sommarkväll, trots att det var mitten av oktober. Det fanns ett sånt där ulligt gulligt litet moln, så som man brukade rita moln när man var liten. Det var så vackert. En härlig känsla spred sig i kroppen när jag insåg att på det där molnet satt min farmor och vakade över mig, vakade över alla barn och barnbarn, nära och kära. Och jag visste att farmor hade det bra nu, hon hade ingen cancer längre och hon var inte ett dugg senil. Hon var med sina föräldrar och syskon igen. Sen dess har jag tänkt på farmor med ett leende.

Älskade farmor

Wera

"Nu så e de så att det är jul igen, jul igen, jul igen,

nu e de så att det är jul igen!" :D Jahopp, bara 12 dagar kvar till julafton nu då. Måste köpa julklappar. Har ingen aning vad jag ska köpa till lille pappisen, så jag får ut och leta reda på nåt spännande:D

Keep smiling,

keep shining!

And everything will be okay

Åh, jag träffade Lava idag. Hon är så sööt och hon drog bak öronen så där gulligt och viftade på svansen, så hon måste ha känt igen mig. Hon ska bo hos oss över jul, det är så mysigt med hund. Speciellt en sån go' hund som Lava. Jag har varit jätteglad hela dagen efter det, det var så himla längesen jag såg henne sist.

Människans bästa vän ÄR hunden<33

Ibland om det har hänt något så tänker jag att jag verkligen måste prata med den personen om det. Och jag tänker igenom och vet precis vad jag ska säga och vad personen kommer att svara. Jag kan sitta så hur länge som helst, men längst inne vet jag att jag antagligen aldrig kommer att säga nåt av allt det till personen. Men jag gör det jämnt, och jag har kommit på att det är bra sätt att bearbeta saker utan att behöva bekymra någon annan med mina problem. Missförstå mig inte, jag VILL verkligen säga alla det där sakerna, men jag vet inte om det är så att jag helt enkelt inte vågar eller vad det nu kan va. Och jag vet att det är bättre att prata med någon om man har problem eller det är jobbigt, men jag har så svårt för det. Jag tänker oftast att "Men varför ska hon/han behöva oroa sig för mig, dom har väl egna problem.". Men det har blivit bättre jag pratar mer med andra om mina känslor nu än för bara två årsen.

Ahhh, jag har kort hår. Okej inte jättekort, men mycke kortare än jag haft på typ 6 år. Jag känner mig jättesöt i de, blev så himla mycket bättre än vad jag trodde det skulle bli.

Nu har storebror fyllt 17. Det är så konstigt för jag tänker att han är typ 15 fortfarande, för det var ju inte så längesen, eller? Det senaste har tiden gått så fort, och jag är rädd för att han snart ska flytta hemifrån, jag vill inte det. Jag vill ha honom här hemma hos mig, det kommer att bli så tomt. Han betyder verkligen jättemycket för mig. Jag ska verkligen försöka att njuta av det sista åren nu. Hoppas bara att han inte flyttar så långt bort, då vet jag inte vad jag skulle göra.

Tack för att du lyser upp min vardag<3

Kramar är hälsosamt

Det hjälper kroppens immunförsvar

Det botar depressioner

Det minskar stress

Det befrämjar sömn

Det är stärkande

Det är föryngrande

Det har inga obehagliga biverkningar

Det är inget mindre än en mirakeldrog