"Det är då skönt

med någon som lyssnar

och kommer med råd

istället för tystnad.

En hjälpande hand,

en tröstens stämma…

En bror är det bästa

som man kan ha hemma."

Min idol,

min storebror<3

Jag är rädd för telefoner. Inte så att jag tror att den ska hoppa upp och bita mig, utan mer att jag inte gillar att prata i dom. Det är helt okej att prata korta stunder med mamma och pappa, och kompisar går ju det med. Men jag kan få lite halvt panik bara jag ska ringa till närmsta släkten och berätta att jag ska ha kalas den tiden och jag önskar mig det o det o.s.v Det är rätt sjukt faktiskt, men min pappa har heller aldrig riktigt gillat att prata i telefon, fast nu sitter han i telefon på jobbet nästan hela tiden. Och min storebror gillar det inte heller, så det går väl i familjen. Och jämnt när det ringer går det minst fem signaler innan alla svarar på en gång, om inte mamma svarar. Fast det värsta är att alla förväntar sig att jag ska svara, så om ingen svarar så blir dom mest arga på mig. Aja, det är väl som med all rädsla, att man får vänja sig vid det och öva bort det.

"Va dig själv,

det finns redan så många andra"

När pappa först kom hem och berättade att farmor var borta. Kramade jag bara honom och storebror. Jag visste inte vad jag skulle göra bara. Farfar och en av mina farbröder kom till oss och åt. Jag skulle på mitt fotbollsläger senare och var lite orolig för hur det skulle gå. Halv tre skulle vi åka in för att ta ett sista farväl av farmor, och direkt efter skulle jag till lägret. Jag gick upp till mitt rum för att hämta mina grejer. Då blev det klart för mig, och jag började storgråta. Jag grät hela bilresan, men när vi väl var där och såg farmor så fridfull, tog tårarna slut, jag snyftade lite bara, men det var allt. När vi gick hade jag en härlig känsla i hela kroppen, jag visste att farmor hade det bra och att hon slapp lida mer. 

"Se aldrig sur ut,

för vem vet vem som kan bli förälskad i ditt leende."

En sak som är bättre än musik är faktiskt musikaler. Det är massa bra musik, men det har liksom med nånting att göra, en handling. Och alla låtar passar in perfekt, inte direkt som när man gjort en egen låtlista  med slumpvis utvalda låtar som man tycker är bra. Allt är så genomtänkt med en musikal.

Jag var på RENT med släkten igår, och flera av oss satt och grina för att vi var så inne i den. Det finns en musik och teatergrupp här som har ungefär en musikal varje år, och vi går alltid. Min farbror och två av mina kusiner var med förut, så jag antar att det var därför vi började gå på dom.

Jag tror nog inte på sånt skrock som t.ex Fredag den 13, eller sånt. Inte så mycket iallafall. Jag erkänner att jag kan tänka lite på om jag har haft otur idag då. Men idag har varit en jättebra dag, provet i musik idag gick så bra det bara kunde och kusiin samlade på kramar. Jag halkade och ramlade visserligen en gång, men började bara gapskratta och gick runt och sepade lite med mina kompisar. Nu får vi bara hoppas att varken Calle eller Mariette åker ut ur Idol. Fast det kommer nån av dom säkert göra bara för att jag skrev så nu då, aja det är inte direkt jordens undergång.

Keep smiling, keep shining

Fatta vad mycket en film kan göra, för mig kan en känsla jag fått av en film sitta kvar i flera dar. Har precis sett en underbar film, och jag känner mig alldeles lycklig och sprallig i hela kroppen. Nu ska jag njuta av denna härliga känsla ett tag.