Jag är rädd för telefoner. Inte så att jag tror att den ska hoppa upp och bita mig, utan mer att jag inte gillar att prata i dom. Det är helt okej att prata korta stunder med mamma och pappa, och kompisar går ju det med. Men jag kan få lite halvt panik bara jag ska ringa till närmsta släkten och berätta att jag ska ha kalas den tiden och jag önskar mig det o det o.s.v Det är rätt sjukt faktiskt, men min pappa har heller aldrig riktigt gillat att prata i telefon, fast nu sitter han i telefon på jobbet nästan hela tiden. Och min storebror gillar det inte heller, så det går väl i familjen. Och jämnt när det ringer går det minst fem signaler innan alla svarar på en gång, om inte mamma svarar. Fast det värsta är att alla förväntar sig att jag ska svara, så om ingen svarar så blir dom mest arga på mig. Aja, det är väl som med all rädsla, att man får vänja sig vid det och öva bort det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Faller en, faller alla       En bomb kommer sällan ensam ...

  The people who deserve the sun always get rained on the hardest. The people who deserve the rain always get the brightest sun.   Från en facebook-grupp, "I miss you. The old you. Then new one sucks." ...

"Även den längste väg börjar med ett första steg"

Jag vill berätta om en fin upplevelse jag hade igår. Jag var ute och gick på stigen som leder från huset när tre katterfrån Yttre Rymden kom ut bakom ett nagellack. Jag kunde inte tro mina ben .Mitt hjärta stannade. Jag ville skrika allt jag orkade f...

Den här dagen har varit konstig. Jag var med laget och inventerade. Och när jag är med laget brukar jag alltid känna miglite utanför och konstig. Inte alls som jag är när jag är med mina kompisar. Sen när jag kom hem kom några kompisar till mig och v...