Ingen kan nog någonsin fatta hur mycket musik betyder för mig. Om det var möjligt skulle jag lyssna på musik dygnet runt, men det får räcka med morgon, kväll, och om möjligt även på dagarna. Jag lyssnar på musik när jag mår dåligt, och mår genast bättre, jag lyssnar på musik när jag är glad, och dansar och sjunger så högt jag kan. Jag kan inte säga att jag är särskilt musikalisk, jag sjunger inte så bra, och har spelat ett antal olika instrument men har slutat med det nu. Men när musiken är på och jag är ensam, sjunger jag så högt jag kan och bryr mig inte om hur det låter. Då är jag LYCKLIG! JAg känner musiken i hela kroppen, och det är så underbart!

Life is great as long as I got music

Jag har en kompis som kan bli jättearg eller sårad bara för att man inte gör saker som hon ber om, t.ex "Kan du följa med till frisören sen?".

Jag sa ja till just det en gång, men eftersom jag lätt glömmer av saker, hade jag glömt bort det också. Jag sa istället till en annan kompis att jag skulle följa med henne till stan. Jag tyckte att det var nog roligare att följa med till stan än att sitta och glo hos frisören. Så jag sa till henne att jag inte skulle följa med henne till frisören. Hon nickade och sa att det var okej, men det är väldigt lätt att märka på henne när hon blir arg eller sårad. Hon brukar försvinna snabbt, antagligen pratar hon lite skit om mig med nån annan, och sen berätta hon för sin mamma. Nästa gång man ses håller hon sig kanske på avstånd en stund, men sen är allt som vanligt igen. Hon tar allt väldigt personligt, och har svårt för att göra saker ensam. Om hon åker bil till skolan ser hon till att nån åker med henne så att hon slipper gå själv i korridoren och sånt. OCh missuppfatta mig inte, hon är jättesnäll, och söt, och rolig och allt sånt, men jag mår själv så dåligt när hon tar illa upp av sånt.

OBS! Hon tog med en annan kompis till frisören.