Kritvitt hår, härligt rynklig, hemmagjord jordgubbssaft, hemmagjorda kakor, stickade raggsockor. Det är bara några av det saker jag relaterar med min farmor. När jag tänker på henne ser jag henne som den idylliska farmodern. Och hon och farfar var nog det gulligaste paret som funnits, farfar busade jämnt med oss små.

Varenda Lucia samma sak, barnbarn, och barnsliga vuxna (min kära pappa), var utklädda och sjöng för släkten hos farmor och farfar. Lussebullar och ischoklad efter.

Varenda julafton samma sak, vi var hos farmor och farfar och åt massa god julmat. Sen skulle jämnt farbror Bengt till en kompis, och just då råkade tomten komma. Massa julklappar till alla. OCh när det var klart brukade jag och min jämngamla kusin sitta och spela julsånger på farmors piano, eller snarare bankade på pianot samtidigt som vi sjöng.

Men allt har ett slut, och farmor blev sjuk. Hon bodde på lasarettet och olika korttidsboenden. Den julen låg farmor i sängen hela dagen. Vi gick in och öpnnade några presenter hos henne, så hon skulle få se vad vi fick. Efter det blev hon aldrig densamme igen, inte jularna heller. Det var nog fem årsen som det började.

Den 3 oktober 2009 kl 12.26 somnade hon sakta in. Halv tre åkte jag, storebror och pappa in för att säga hejdå en sista gång. Farfar och mina farbröder var redan där. Hela bilresan storgrät jag och min storebror höll mig i handen hela vägen. Hon såg så fridfull ut, händerna var knäppta hon höll i en lila orkideblomma.

Farväl farmor

Tack för allt du gav

När du föddes grät du och alla runt dig log.
Lev ditt liv så att när du dör är det du som ler och alla runt dig som gråter.