Jag är rädd för telefoner. Inte så att jag tror att den ska hoppa upp och bita mig, utan mer att jag inte gillar att prata i dom. Det är helt okej att prata korta stunder med mamma och pappa, och kompisar går ju det med. Men jag kan få lite halvt panik bara jag ska ringa till närmsta släkten och berätta att jag ska ha kalas den tiden och jag önskar mig det o det o.s.v Det är rätt sjukt faktiskt, men min pappa har heller aldrig riktigt gillat att prata i telefon, fast nu sitter han i telefon på jobbet nästan hela tiden. Och min storebror gillar det inte heller, så det går väl i familjen. Och jämnt när det ringer går det minst fem signaler innan alla svarar på en gång, om inte mamma svarar. Fast det värsta är att alla förväntar sig att jag ska svara, så om ingen svarar så blir dom mest arga på mig. Aja, det är väl som med all rädsla, att man får vänja sig vid det och öva bort det.

"Va dig själv,

det finns redan så många andra"