Jag har inte skaffat den här bloggen för att få så många läsare som möjligt, eller för att skriva exakt minsta lilla detalj om vad som händer i mitt liv. Utan för att jag har svårt för att berätta om mina känslor för nån annan, och jag vet att jag borde lära mig de, men jag ser det här som ett steg på vägen. Jag har svårt för att berätta om mina känslor för dom jag känner, men jag älskar att skriva, och skriver gärna om mina känslor och nu dessutom till människor jag aldrig ens mött. Jag måste helt enkelt skriva av mig ibland, för det är jobbigt att bära på alla dessa känslor själv. Tro mig, jag har försökt att berätta för min vänner och min familj, men dom förstår mig inte, plus att jag inte vill att dom ska må dåligt bara för att jag kanske har det lite jobbigt för tillfället. Och det är inte så att jag inte är mig själv när jag är med mina kompisar, jag bara visar inte alla sidor lika tydligt. För de jag visar då är helt och hållet mig själv.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Faller en, faller alla       En bomb kommer sällan ensam ...

  The people who deserve the sun always get rained on the hardest. The people who deserve the rain always get the brightest sun.   Från en facebook-grupp, "I miss you. The old you. Then new one sucks." ...

"Även den längste väg börjar med ett första steg"

Jag vill berätta om en fin upplevelse jag hade igår. Jag var ute och gick på stigen som leder från huset när tre katterfrån Yttre Rymden kom ut bakom ett nagellack. Jag kunde inte tro mina ben .Mitt hjärta stannade. Jag ville skrika allt jag orkade f...

Den här dagen har varit konstig. Jag var med laget och inventerade. Och när jag är med laget brukar jag alltid känna miglite utanför och konstig. Inte alls som jag är när jag är med mina kompisar. Sen när jag kom hem kom några kompisar till mig och v...